Glädje och sorg.

Den 9/9 2011 trodde jag att jag skulle gå under av sorg, det visade sig då att vår högt älskade familjemedlem Neo hade en mjälttumör som hade börjat sippra ut i buken, jag kände direkt att nåt var fel trorts att han endast var lite trött den dagen, jag tog ensam beslutet tillsammans med Veterinären på Albano Djursjukhus att han skulle få somna in....smärtan finns kvar i hjärtat och tårarna har inte tagit slut. Idag hämtade jag hans Urna, nu är han hemma igen. Nog om sorg..

Neo du finns i våra hjärtan och vi glömmer dig aldrig..