Andra dagen i bur..

Enligt veterinären så var de tre första dagarna väldigt noga att hon höll sig still, så vi bestämde oss för att hon skulle få sitta i bur i tre dagar, idg är det dag två, det går bra, hon e ju galen ute men lugn inne, ikväll har vi utökat buren, med en en hage utanför, men hon valde att lägga sig i buren, hon är fortfarande ohalt, på lördag får hon gå på prommis, längtar!

Kyla 3 ggr per dag, inte lätt med en som bits :)

Ser ljuset..

Igår var det operationsdag..jag åkte med Xa till Väsby Djursjukhus, Xa skäller oavbrutet när vi är där och beter sig inte så uppskattat, men vi får träffa han som ska operera henne Ash Jury, han ger henne lite lugnande direkt när vi kommer, efter en lång väntan får hon en kanyl sövs och rakas, sen lämnar jag henne då är kl 10.00 ca.

På em hämtar jag henne igen en groggy tjej kommer ut till oss, väldigt vinglig men helt ok ändå tycker jag. Veterinären berättar att allt gått enligt planen, det var lätt att få ut biten och åtgärda det döda i armbågen så rent operationsmässigt har allt gått perfekt, - nu kan bara Xa avgöra hur det ska gå sa han, hur hon mår och tycker att det känns, han påpekar oxå att hon kan vara ganska halt i morgon, men ska det succesivt bli bättre o bättre, redan på lördag får hon börja gå små promenader 4 gg per dag.

Sen om ca 2 veckor ska vi träffa stefan rosen från redog som ska hjälpa oss med rehabiliteringen, och en vecka efter det åb till Ash igen.

Idag...dagen efter op..finns inte mycket att säga...hon är ohalt, behöver ingen smärtis är uttråkad, äter litegrann, kissar mm, JAG SER LJUSET I TUNNELN :) nu hoppas vi att det går så här hela vägen, sen får vi se hur det ska gå med höger ben, men det tar vi sen :)

Helg

Helgen e svårast att motivera Xa till stillhet, vi springer ut och in på tomten, barn ringer på dörren, Herman kommer och går säkert 100 ggr under en helg. Så igår när vi hade gäster fick hon sitta i sin bur, det gick jättebra, hon fick ett märgben, och höll ut in i det sista, sen sov hon hela natten.

Idag var vi hos en djurkommunikatör...hon sa en del saker som jag inte tänkt på annars kändes det som att jag redan hade förstått det hon sa, men men, det e ju en chansning sånt där, och jag tror eg inte på det, men e nyfiken ändå. Enligt henne så mår Xa bra och är en skör hund kroppsligt, och inte mer än 4 månader i huvudet, vilket jag ofta kan hålla med om.

En dag kvar till operationen, på Tisdag morgon gäller det, jag e supertaggad nu, och ska göra allt för henne, rehab blir nog på Albano då dom har riktiga sjukgymnaster där vilket dom inte har på väsby, och rehabiliteringen e ju viktig som sjutton, så jag tror det får bli så...

Idag har prinsessan kunnat vara lös på tomten hela dagen nästan utan att busa, hon har bara strosat runt, duktig¨hund.

Förberedelser

Idag har jag handlat en ny bur till Xa, en som hon ska ha inne, så hon inte hoppar runt efter operationen, hon hoppar ju gärna upp och ner från soffan hela tiden och jagar katten. Sista tre dagarna så har hon blivit sämre, nu haltar hon kraftigt på höger fram, så jag undrar om flagan har lossnat nu?

Idag e det tungt, jag är nära att låta henne få somna in istället, MEN jag kan inte, jag måste ju ge henne en chans, jag vill inte vara en av dom som jag själv blir irriterad på, som inte Orkar hålla på, Nej det orkar inte jag heller, men det e ett liv och en familjemedlem, bara för att hon är sjuk ska hon inte få leva då??? När hon kan bli bra, även om det känns Otroligt långt bort att hon ska bli frisk.

Men nu e hon på plats i buren och jag har "klickat in" henne ikväll, gjorde lite onödiga saker som att ligga på sidan osv, hon gick tyvärr upp lite i varv och började bitas, men det går kanske över...i morgon ska vi börja med nosa post it lappar.

God Natt....4 dagar kvar.

4 Månader har gått sen sist...

Sist jag skrev hade Xa precis slutat halta igen och jag tog tag i träning ordentligt,  två vällar i veckan var vi på kurs på Lilla Vreda hos Bosse och Lena Hedström, det gick framåt i det mesta utom Xas sociala kompetens som kan diskuteras...på slutet av lydnadskursen tacklade Xa av, det började med att hon vägrade att lägga sig på kommando, jag kände direkt att det inte stämde, då hon fått beröm för sina fina lägganden. Men jag fortsatte ett par ggr till och det gick bra, men till slut kom hältan tillbaka och jag kände att nu får det vara nog...

jag ringde till mitt gamla jobb på onsdag fm, Xa hade haltat i fem dagar, samt fastnat i staketet på helgen, jag höll på att ge upp..Ole Frykman skulle vara på plats den dagen det visste jag, och tror eller ej, fick tid 40 min senare.

Väl på plats så sederades Xa efter en springrunda och lite kläm..Ole informerar om att Xa är halt på båda fram, därför hade jag haft svårt att lokalisera hältan.
Röntgen visade det jag hade befarat, artros i v armbåge, antagligen ostechondros, det bokades tid för artroskopi, två veckor senare, NSAID och koppel fram tills dess.

Under denna tid hade även Xa haft lite problem med flytningar efter löpet....kollades upp.....såg inte bra ut, återigen kände jag maktlösheten, Xa fick tid för Ultraljud ett par dagar senare. På Ultraljudet visar det sig att Xa har vätska i livmodern och nån form av konstig hormonutsöndring, samt en inflammation i Livmodernas väggar. JAHA! Vad fan nu! Ursäkta, men så kändes det. Kastration bör göras innan Artroskopin som ska göras om två veckor...Ringer och avbokar Artroskopin och bokar istället in en OHE.

Nu har det gått två veckor sen Kastarationen och Xa mår bra igen iaf i magen, hon haltar ju pga av benen och mår taskigt av att vara stilla, men hon tar det bra ändå.

Så idag e det en vecka kvar till Artroskopin av Vänster armbåge, tycker dock att hon haltat mer på höger ett tag nu, men det får min veterinär avgöra. Hon har även körts genom en CT röntgen och där ser man tydligt att det gått av en flisa på Vänster och att en på höger är på väg av, liksom sprucken.

Xa är det första djur som jag har övervägt att avliva ung....det svider i mitt hjärta att se henne ha ont, men tanken på att ta bort henne utan att ha gett henne en chans till ett underbart liv det kan jag inte, varje dag kommer tanken, ska jag inte ge upp?? Hur ska det gå att hålla henne still? men det e väl mitt ansvar att se till att det funkar..hon är ju med mig 24 timmar per dag, vi får lösa det. Och kan hon e gå lugnt i koppel så får jag väl gå med henne på tomten runt runt tills det kritiska e över, hon e ju en fullvärdig familjemedlem, pengarna struntar jag i, bara hon inte lider.

Just nu e det koppelprommisar och Norocarp, hon har huset i princip fritt, får gå ut på tomten om hon i tokspringer och det gör hon sällan. men efter op blir det nog bur skulle jag tro.

Jag är dock rädd att det dyker upp nya skador, men det får vi ta ställning till då.