4 Månader har gått sen sist...

Sist jag skrev hade Xa precis slutat halta igen och jag tog tag i träning ordentligt,  två vällar i veckan var vi på kurs på Lilla Vreda hos Bosse och Lena Hedström, det gick framåt i det mesta utom Xas sociala kompetens som kan diskuteras...på slutet av lydnadskursen tacklade Xa av, det började med att hon vägrade att lägga sig på kommando, jag kände direkt att det inte stämde, då hon fått beröm för sina fina lägganden. Men jag fortsatte ett par ggr till och det gick bra, men till slut kom hältan tillbaka och jag kände att nu får det vara nog...

jag ringde till mitt gamla jobb på onsdag fm, Xa hade haltat i fem dagar, samt fastnat i staketet på helgen, jag höll på att ge upp..Ole Frykman skulle vara på plats den dagen det visste jag, och tror eller ej, fick tid 40 min senare.

Väl på plats så sederades Xa efter en springrunda och lite kläm..Ole informerar om att Xa är halt på båda fram, därför hade jag haft svårt att lokalisera hältan.
Röntgen visade det jag hade befarat, artros i v armbåge, antagligen ostechondros, det bokades tid för artroskopi, två veckor senare, NSAID och koppel fram tills dess.

Under denna tid hade även Xa haft lite problem med flytningar efter löpet....kollades upp.....såg inte bra ut, återigen kände jag maktlösheten, Xa fick tid för Ultraljud ett par dagar senare. På Ultraljudet visar det sig att Xa har vätska i livmodern och nån form av konstig hormonutsöndring, samt en inflammation i Livmodernas väggar. JAHA! Vad fan nu! Ursäkta, men så kändes det. Kastration bör göras innan Artroskopin som ska göras om två veckor...Ringer och avbokar Artroskopin och bokar istället in en OHE.

Nu har det gått två veckor sen Kastarationen och Xa mår bra igen iaf i magen, hon haltar ju pga av benen och mår taskigt av att vara stilla, men hon tar det bra ändå.

Så idag e det en vecka kvar till Artroskopin av Vänster armbåge, tycker dock att hon haltat mer på höger ett tag nu, men det får min veterinär avgöra. Hon har även körts genom en CT röntgen och där ser man tydligt att det gått av en flisa på Vänster och att en på höger är på väg av, liksom sprucken.

Xa är det första djur som jag har övervägt att avliva ung....det svider i mitt hjärta att se henne ha ont, men tanken på att ta bort henne utan att ha gett henne en chans till ett underbart liv det kan jag inte, varje dag kommer tanken, ska jag inte ge upp?? Hur ska det gå att hålla henne still? men det e väl mitt ansvar att se till att det funkar..hon är ju med mig 24 timmar per dag, vi får lösa det. Och kan hon e gå lugnt i koppel så får jag väl gå med henne på tomten runt runt tills det kritiska e över, hon e ju en fullvärdig familjemedlem, pengarna struntar jag i, bara hon inte lider.

Just nu e det koppelprommisar och Norocarp, hon har huset i princip fritt, får gå ut på tomten om hon i tokspringer och det gör hon sällan. men efter op blir det nog bur skulle jag tro.

Jag är dock rädd att det dyker upp nya skador, men det får vi ta ställning till då.